Årets upplaga innehöll knappt 200 förare som fördelades i elva heat som innehöll Sportvagnsmästerskapet (SPVM), Riksmästerskapet i historisk Racing – Racerhistoriska Cupen samt ett inbjudningsheat för BMW Cup och Alfa Romeo CAR-Challenge.

Som så många gånger förr var vädret mycket nyckfullt med allt från solsken till hällregn och åska. Även om tävlingen är en Sportvagnstävling har de historiska racerbilarna under många år varit fler än sportvagnarna och det tävlas ju även med historiska sportvagnar…

Riksmästerskapet för historisk racing

Standard & GT Ny

Heatet för nyare GT & Standardvagnar (1966-1990) var helgens största heat för standardbilar med 22 bilar. Bo Warmenius tog ledningen. På det fjärde varvet fick Andreas Nilsson ett massivt haveri, heatet rödflaggades och ett stort saneringsarbete genomfördes snabbt och effektivt. Racet startades om och Warmenius tog ånyo hand om ledningen, men han tappade den snart till Arvid Viktorsson. Viktorsson vann racet före Warmenius och hans teamkamrat Gunnar Arestav. Viktorsson tog hand om ledningen i det andra racet, men all uppmärksamhet riktade sig mot hans bror Josef som startade sist. Josef hade varit iväg och tävlat i motocross och anlände först till andra racet. Han plockade placering efter placering och han blev hjälpt av en safetycarsituation efter halva racet då han fick komma närmare täten. Han fortsatte sin klättring ända upp till andra plats i racet, men avståndet var för stort fram till ledande Arvid och Josef nöjde sig med att komma tvåa. Warmenius tog tredjeplatsen.

1000cc Cupen

Första racet i 1000cc Cupen blev ganska odramatisk med Jonas E Pölda som segrare före Andreas Rönnberg och Roger Håkansson, men andra racet blev desto mer spännande. Det började med att Pölda dök in i depån efter uppvärmningsvarvet då han trodde att ett hjul satt löst. Mekanikerna kollade, men hittade inget fel, varför Pölda gjorde sig redo att starta från depån i stället för i pole. Det var ordentligt blött på banan och Rönnberg tog ledningen, men den övertogs snart av Per Ola Persson och han fick med sig Fredrik Tornérhielm. De båda SAAB-förarna drog ifrån övriga fältet. Tornérhielm gjorde ett omkörningsförsök efter långa rakan. Han kom förbi, men fick en dålig utgång och tappade ledningen direkt. Tornérhielm gav sig inte så lätt och några varv senare gjorde han ett nytt försök på samma ställe och då gick det vägen! Han lyckades även få en liten lucka till Persson. Lyckan blev dock kortvarig. Safetycar kom ut efter en avåkning och packade ihop fältet. Detta gynnade Pölda som hade jobbat sig upp genom fältet. Nu fick han snabbt kontakt med täten. Heatet startades om med bara några få varv kvar. På det näst sista varvet sattes allt på sin spets. Efter den långa rakan dog motorn för Persson, Tornérhielm bromsade på sig och vips var det Pölda som var uppe i ledningen! Persson tvingades bryta, medan Tornérhielm lyckades rädda situationen och var tvåa. Han hade dock ingen chans att nå Pölda som tog segern före Tornérhielm och Rönnberg. Det var många år sedan vi fick se SAAB:ar tampas om ledningen i 1000cc Cupen!

Stora Standardvagnsheatet

I heatet för de stora standardvagnarna före 1965 var det mest hundkojor, men det var även Lars Esselius i en Ford Falcon Futura och Anders Jensen i en Escort som lade sig i tätstriden! Kvalet kördes sist på fredagen och det fick avbrytas på grund av mycket regn och det återupptogs på lördagsmorgonen. Hans Beckert startade från pole och han tog direkt hand om ledningen. Han lyckades hålla de andra bakom sig och han vann före Esselius, Kevin Bengtsson och Jensen. Jensen startade i pole i det andra racet, men han tappade flera placeringar direkt. Esselius tog hand om ledningen. Beckert försökte hänga på, men Esselius V8 drog ifrån på rakan varv efter varv. Jensen kämpade sig tillbaka upp till andra plats. När ett par varv återstod fick racet avbrytas då Uno Johansson kört av på ett olämpligt ställe. Eftersom racet nästan var slut gjordes ingen omstart. Men lyckan blev kortvarig för Esselius, för han tilldelades ett straff för felaktig start och han rasade till sjätte plats i listan. Jensen blev därmed segrare före Beckert och Bengtsson.

GT före 1965

I GT-heatet startade Anders Schildt från pole, men det var Palle Birkelund Pedersen som tog hand om ledningen och han vann loppet före Schildt. Rolf ”Myggan” Nilsson hade inte en av sina bästa dagar på Ring Knutstorp. Efter kontakt både med Schildt och Reine Bergström fick han tidstillägg. Bergström tog därmed tredjeplatsen. Pedersen tvingades bryta det andra racet efter halva sträckan. Det gav fri väg för Schildt som vann före Bergström och Bengt-Åke Bengtsson.

Formel Vee

Formel Vee hade helgens största startfält med 23 bilar på startlinjen. Jan Lindqvist tog ledningen från pole, men han utmanades hela racet igenom av Johan Lund och Robert Lindholm. De bytte platser i täten, men till sist blev det Lindqvist som tog segern före Lund och Lindholm. B-klassen kördes i samma heat och där vann Rasmus Bencsik före Magnus Rugsveen och Fredrik Häger. Det blev ett nytt spännande race på söndagen där till sist Lindqvist kunde ta hem ännu en seger före Lund. Pontus Bencsik tog tredjeplatsen före Rasmus Bencsik, som därmed vann B-klassen före Jari Korhonen och Tommy Bencsik.

Formel Ford

Det var väldigt många år sedan vi fick se så få formelbilar med slicks som under denna helg. Endast tre dök upp; två F3:or och en Formel Vee med dubbelförgasare. Dessa fick köra tillsammans med Formel Ford. Inte oväntat stod Björn Johansson i pole med sin F3:a. Första racet föregicks av en regnskur, men när de rullade ut på banan var det nästan torrt. Tyvärr gjorde Johansson ett felaktigt däcksval då han valde regndäck. Det blev ganska snart tydligt att han inte kunde köra fullt på de däcken, men han kämpade sig igenom racet på ett tappert sätt. Andreas Jähnke klev fram och tog ledningen med sin F3:a och han kunde ta en enkel seger. Nicklas Nilsson var bästa Formel Ford-förare och han tog andraplatsen totalt. Johansson lyckades slugga sig in på tredjeplatsen. I andra racet var det ingen tvekan om däck, då det var helt torrt. Jähnke tog ledningen men Johansson lyckades pressa sig förbi och vinna racet före Jähnke. Dansken Jesper Kilstrup Egebart deltog utan tävlan och han var först i mål bland Formel Fordarna, men segern i Formel Ford-klassen gick till Nilsson före Anders Lofthammar och Pentti Hildingsson.

Förkrigsbilar

Entusiasterna som försöker hålla liv i de allra äldsta bilarna från tiden före andra världskriget blir tyvärr allt färre. Men det är tur att det finns några entusiaster kvar och i helgen var det fem som körde racen. De äldsta bilarna närmar sig hundra år i ålder! Chappie Bird vann det första racet före Janne Hansson och Magnus Neergaard. Andra racet såg ut att få samma slutresultat, men Bird hade varit lite för ivrig i starten och drog på sig ett tidsstraff. Hansson fick därför segern före Bird och Neergaard. Man hade bjudit in ytterligare några gamla bilar som tävlade i regularity. Det gick ut på att köra banvarvet så jämnt som möjligt. Farten har därmed ingen som helst betydelse. Göran Svensson var jämnast av alla med sin T-Ford. Hans tidsdifferens var endast 0.602 sekunder. Glenn Billqvist var tvåa och Rickard Larsson kom trea. Totalt deltog nio bilar i regularityn.

Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se