För nittonde året i rad kördes Velodromloppet Historic GP i samarbete med Racerhistoriska Klubben och Karlskoga MotorFörening. Under strålande sommarväder genomfördes tävlingarna med stor bravur. 23 tävlingsheat kördes och 6 000 åskådare följde tävlingarna. Precis som i fjol kördes ett 40-minutersrace med depåstopp. Årets tävling blev dock inte lika spännande som fjolårets. Kennet Persson tog hand om ledningen från start och drog genast upp en lucka till övriga fältet. Han gick i depå efter halva racet och överlämnade ratten till gamle Superkart-världsmästaren Lennart Bohlin som inte hade några problem att bibehålla ledningen ända till mål. Segermarginalen blev ett helt varv ned till Bengt-Åke Bengtsson. Finländaren Henry Snabb kom trea.

I 1000cc Cupen vann Holländaren Jasper Izaks fjolårets upplaga av Velodromloppet. Hans Beckert krävde revansch i år och mycket riktigt var det dessa båda herrar som stod i första startledet med Izaks i pole. Beckert var snabbast i starten och tog ledningen. Beckert fick ta till alla knep för att hålla Izaks bakom sig. Beckert körde defensivt, men juste. Izaks letade hela tiden efter en lucka. Publiken stod upp i slutet av racet för att verkligen följa hur det skulle sluta. När de kom till Ejes för sista gången lyckades Izaks finta ut Beckert i fel spår och vips smet han förbi och vann! Beckert tackade för god fight och tvingades erkänna att han gick på finten. Per Skårner kom trea. I andra racet överlämnade Izaks bilen till sin mekaniker, som hette Ron Verzijlbergen. Han var en legendarisk Abarthförare i Holland på sextiotalet. Nu fick han starta sist och han körde upp sig till sjunde plats i mål! Utan Izaks kunde Beckert ta en lätt seger före Skårner och Reinhold Daubner.

Det kom så många standardvagnar även i år att man tvingades dela upp det äldre standardvagnsheatet i tre delar! Under 1000cc, mellan 1001-2500cc och över 2501cc. I ”mellanheatet” vann norrmannen André Saethern det första racet före Lars Davidsson och Gunnar Turebrand. I det andra racet tog Davidsson ledningen, men han var hårt uppvaktad av Saethern. Davidsson fick ge sig till sist. Därför blev det exakt samma prispall även i andra racet.

I det stora standardvagnsheatet, med alla V8:or, blev det en finsk uppgörelse i första racet. Henry Snabb vann före Juha Liukkonen. Bäste svensk blev Victor Israelsson på tredje plats. Tyvärr saknades de finska förarna i andra racet. Det blev därför en lätt seger för Israelsson. Per Skårner kom tvåa. Det blev mera fight om tredjeplatsen mellan Lars Esselius och Mats Lindén, där Esselius till sist knep tredjeplatsen.

Kennet Persson gick inte att stoppa i GT-klassen före 1965. Med sin potenta Ford GT40 vann han båda racen före Johan Solman och Anders Schildt.

Det nyare standardvagnsheatet mellan 1966-1971 delades upp med bilarna över och under 1300cc. I den lilla klassen blev det en helnorsk uppgörelse där Atle Ramberg vann båda racen före John A Johansen och Odd-Andreas Ingebrigtsen. I den större klassen fick vi se en härlig fight mellan Pekka Nyström och Tor Magne Tjemsland. I båda racet var det till sist Nyström som vann före Tjemsland. Iiro Mäkinen och Lars Baekhave Feldskov delade på tredjeplatserna.

I det nyaste standardvagnsheatet, för bilar mellan 1972-1990, startade Anders Berger i pole, men han hade inte mycket att sätta emot i starten mot Claes Paulsson och Mads Gjerdrum. Paulsson och Gjerdrum var snabba på rakan medan Berger och Rolf ”Myggan” Nilsson var snabbare i kurvorna. Paulsson vann före Gjerdrum, Berger och Nilsson. I andra racet var Berger mest på hugget. Han lyckades få tillräckligt stor lucka för att vara först in i Tröskurvan och därmed hade han greppet om racet. På andra varvet blev det en ordentlig krasch mellan Paulsson och Gjerdrum när de gick in i Tröskurvan samtidigt. Ambulansen kallades ut tillsammans med säkerhetsbilen. Förarna kunde ta sig ur sina bilar för egen maskin, men eftersom bilarna stod illa till körde säkerhetsbilen ända till racet var slut. I sista kurvan vek säkerhetsbilen in i depån så att förarna kunde ta målflaggan. Berger följde dock med säkerhetsbilen in depån! – Jag satt bara och tänkte på Gjerdrum och Paulsson och jag undrade hur de mådde efter kraschen. Jag missade att säkerhetsbilen släckte lamporna så jag följde slaviskt efter. Jag var mera bekymrad över förarnas hälsa än min egen placering så jag bryr mig inte att jag gav bort segern idag, sa Berger. En något förvånad ”Myggan” tog därför segern före Robert Skaugerud och Östen Flinkfeldt.

I heatet för de allra äldsta bilarna hittade vi riktiga klenoder ända från 1930-talet blandade med bilar från tiden strax efter andra världskriget (Nordisk Special) samt Formula Junior från slutet på 50-talet och början av 60-talet. Christer Larsson vann det första racet före Ingvar Malm och Magnus Ahlqvist. I andra racet vann Ahlqvist före Malm och Peter Pettersson, samtliga i Formula Junior. Det kördes dessutom lite fler Nordiska Specialare under lunchuppehållet.

I Formel Vee fick Per-Åke Beijersten en riktig flygtur när Axel G Madsen tappade bromsarna i slutet av rakan. Beijersten hade börjat svänga in när Madsen kom farande och lyfte upp Beijersten så att han hamnade upp och ned. Claudio Menchini låg närmast bakom och såg hela händelsen. När han såg att Beijersten hamnade upp och ned stannade han genast och hjälpte Beijersten att komma ut sin bil. Det var mycket osjälviskt gjort av Menchini som offrade sitt eget race för att hjälpa en kamrat i nöd! Under tiden pågick racet förfullt och Thomas Marklund vann före Lars Ohlsson och Johan Lund. Marklund ledde andra racet, men så snurrade han i hårnålen och tappade några placeringar. Han lade då på ett extra kol och lyckades till sist vinna även andra racet före Peter Hasselgren och Lund.

Vi fick en liten sensation i Formel Ford. Nicklas Nilsson debuterade i RHK och Formel Ford med en Reynard. Han har aldrig tävlat i racing förut, men väl kört kart i sin ungdom. Han visade ingen respekt för sina rutinerade medtävlare utan vann redan i sin första start! Rutinerade Henrik Hansson var en halv billängd efter i mål. Andreas Martinsson kom trea. I andra racet vann Martinsson före Håkan Lindevret och Nilsson. Formel Vee med dubbelförgasare körde tillsammans med Formel Ford. Pierre Eklund var med och slogs om tätpositionerna i heatet och han vann följaktligen Formel Vee före Kent Böe i båda racen medan Johan Lund och Bo Paulson delade på tredjeplatserna.

De snabbaste bilarna hittade vi i heatet för formelbilar med slicks. Det är en salig blandning av F2, F3, Formel Ford 2000 och Formel Opel Lotus. Dessutom körs Sports 2000 också i detta heat. För att markera att man skiljer på formelbilar och sportvagnar gjordes en differentierad start. Man ställde alltså upp alla formelbilar först och lämnade sedan en lucka i startfältet innan alla Sports 2000-bilarna radades upp. Starten gick samtidigt. I toppen var det kamp mellan Mikael Norlander och Tomas Otterberg där den rutinerade Norlander vann före Otterberg och Jannik Sadolin. Johan Eliasson vann Sports 2000 och han tog sig ända upp till tredjeplatsen totalt! Hermod Lunde kom tvåa och Jan Hellberg trea. I andra racet var Eliasson ännu snabbare och han tog sig ända upp till totalledning i racet, men så kom helgens enda regnskur och det blev otroligt halt. De flesta fick bekymmer och kanade av till höger och vänster, så även ledande Eliasson. När racet var över var det Eliasson som var först av alla över mållinjen och han vann Sports 2000 före Lunde och Svein Berger. Jannik Sadolin vann bland formelbilarna före Anders Hedensjö och Leif Jörgensen. Per Fogelberg kom till start med en verkligt udda bil; en Formel Ford 2000 från Mallock, som ser ut som en Clubman! Den har alltså motorn fram och stel bakaxel. Trots sin föråldrade konstruktion var bilen riktigt snabb och när den var ny vann den ett race på Silverstone 1976! När Fogelberg har blivit varm i kläderna får konkurrenterna se upp!

Förutom alla tävlingsheat pågick en massa sidoaktiviteter under hela helgen som t ex uppvisning av gamla roadracingcyklar, bilar och historiska kartar. På gokartbanan genomfördes dessutom en vigsel mellan Hans Axemyr och Christiane Zarges. – Jag körde på Gelleråsbanan för första gången för precis 50 år sedan så jag tyckte det var lämpligt att vi gifte oss här, sa Axemyr. Micke Östberg fick RHK´s vandringspris Ronnie Petersonstatyn för sitt engagemang i historisk racing. Micke har lockat många nya förare in i RHK och han är drivande gestalt med smak för V8. Han ser också till att RHK syns i tidningen Gazoline.

Nästa tävling är Svenskt Sportvagnsmeeting på Ring Knutstorp tillsammans med Sportvagnsmästerskapet.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se