Finalen för den Historiska Racing Cupen kördes i Falkenberg. 200 bilar stod på startlinjen. Formelbilarna och de nyare standardbilarna har ökat mest i antal i år, vilket har givit arrangören det angenäma problemet hur man skall dela upp klasserna som blivit överfulla. Formel Ford och Formel Vee har kört ihop de senaste säsongerna, men i Falkenberg var de stora nog för att köra var sina heat. Klassen för F3 1000cc hamnade i Formel Vee heatet. Dessa är snabbare än Formel Vee och följaktligen körde vinnaren Ferdinand Gustavsson just en sådan bil. Hans färd mot segern blev dock allt annat än lugn. Han kom utanför banan på baksidan och fick en riktig flygtur över kerbsen. Efter målgång konstaterade han sprickor i både motor och växellåda och det var slutkört för hans del i helgen. Leif O ”Röret” Jönsson tog andraplatsen. Thomas Marklund var bästa Formel Vee förare och han tog tredjeplatsen i heatet före Christer Ericsson, också Formel Vee. I andra racet startade F3-föraren Stefan Hellström sist. Han fick problem med kokande motor i första heatet, som han bröt. I andra fungerade allt perfekt och han tog sig igenom hela startfältet och vann heatet före Formel Vee förarna Thomas Marklund, Axel Madsen och Christer Ericsson. Hela Formel Vee-klassen hade en Italiensk afton med en härlig buffé. Närmare 50 personer var med, både gamla och nya förare. Vi kan räkna med ännu större startfält nästa år, var så säkra!

Formel Ford 1600cc hade ett stort startfält. Pentti Hildingsson, Niklas Jonsson och Micke Juhlin var de enda som var under 50 sekunder i kvalet och de slutade i samma ordning i Race 1. I andra racet lade sig Henrik Hansson i toppstriden, men till sist var det ändå Hildingsson som vann före Juhlin och Björn Otterberg sedan Hansson fått 30 sekunder tidstillägg för tjuvstart.

Heatet för nyare formelbilar blev händelserikt. På kvalet brakade John Fredriksen av banan i hög fart och skrotade bilen ordentligt. Det visade sig att pedalstället var popnitat i bottenplåten. Nitarna hade gradvis slipats ned vid ett antal sammanstötningar mellan golvet och asfalten. Dessa gav vika och hela pedalstället lossnade. När han försökte bromsa kanade hela pedalstället framåt. Alltsammans hängde i gaswiren som därmed gav full gas. Han lyckades heller inte få ur växeln. Han fortsatte längs långrakan och han lyckades till sist vrida bilen så att smällen tog i sidan istället för rakt fram. John hade det moderna HANS-skyddet på sig och detta var troligen en stark bidragande orsak till att han inte blev skadad i olyckan. Bilen såg inte mycket ut för världen längre, men det visade sig att hans team hade den rätta andan, som vi ofta sett inom historisk racing. Ib Rasmussen åkte hem till Danmark för att hämta delar medan Henrik Andersen demonterade alla trasiga delar. De skruvade hela natten och på morgonen var bilen klar för start. Vilken kämpainsats! I racet blev det en kamp mellan Claes Möller och Ole Vejlund, där Möller vann. Bruno Hvid Nielsen kom trea, men diskades sedan på den tekniska efterkontrollen. Hans restriktor visade sig vara aningen för stor. Roger Johansson misslyckades ännu en gång i starten, men visade sedan vilken duktig förare han är. Han körde upp sig till fjärde plats i mål, men fick ärva sista pallplatsen sedan Nielsen blev diskad. Den tappre kämpen Fredriksen fick tyvärr bryta racet sedan tändspolen gett upp. - Det var väl det enda vi inte bytte, sa han efteråt. Även i andra racet blev det en kamp mellan Möller och Vejlund. Möller försökte dyka på innern efter rakan. De gick jämsides genom två kurvor. I den tredje satsade Möller allt på ett kort, men Vejlund höll emot och de krokade ihop. Vejlund flög ut i sanden medan Möller fortsatte. Joakim Broström snurrade när han vejde och blev stående åt fel håll. Resten av fältet fick zick-zacka sig fram. Säkerhetsbilen kom ut så att man kunde lyfta undan Vejlund. Möller vann racet före Johansson och Fredriksen, som borde ha fått tapperhetsmedalj för sin händelserika helg. Det var väl ingen som såg hans bil på fredagen som kunde tro att han skulle stå på pallen på söndagen? Inte jag i alla fall.

I 1000cc-cupen kom Tommy Jagerwall till start med ett kraftigt ryggskott. Detta till trots tvålade han till sina kamrater med nästan två sekunder redan i kvalet! I racet var han inte lika överlägsen, men han vann före Anders Jensen och Nils-Olof Jonsson. Elmon Larsson tappade en drivaxel, som kom farande över gräset. – Jag tyckte att det började driva dåligt på baksidan, sa han. Jagerwall vann även andra racet. Jensen var någon meter före honom en gång efter långa rakan, men sedan bromsade han på sig och då var det slut på spänningen. Peter Kumlin rullade ut i terrängen med sin ”köttbulle”. Jagerwall vann RHK-Cupen totalt.

I klassen för Standard och GT före 1965 under 1300cc var Jörgen Carlsson snabbast i både kval och race 1. Han kör i GT och snabbaste Standard var Bengt Bengtzon som vann före Yngve Gustavsson och Bengt Allo. Andra racet fick ett hastigt slut för Carlsson. När han stod i pole på startplattan såg funktionärerna ett läckage från hans bil och han tvingades rulla undan medan det övriga fältet gav sig iväg. Det blev trångt in i första sväng och Gustavsson knuffade Bengtzon framför sig tills han stod på tvären. Sissela Lidebjer passade på att överta ledningen. Gustavsson jagade ikapp Lidebjer och tog sig förbi. Bengtzon kom igång och jagade sig ända upp till tredjeplatsen, men där tog det stopp. Han försökte på alla vis, men tog sig inte förbi Lidebjer. Ställningen stod sig in i mål och Lidebjer tog sin första pallplats.

I heatet för de större GT och Standardbilarna stod som vanligt Rolf ”Myggan” Nilsson i pole. Han var dock inte snabbast iväg i starten. Både Lars Bondesson, Per Broberg och Anders Schildt såg ut att kunna ge honom en match. Spänningen tog dock slut redan på tredje varvet. Då hade ”Myggan” tagit ledningen och sedan var det inget snack om saken. Han vann med 27 sekunder före Bondesson och Broberg. Lars Esselius var snabbaste standardbil. I andra racet var ”Myggan” ännu mera överlägsen då han vann med 35 sekunder. Esselius var tvåa och Bondesson trea.

I klassen för Standard och GT-bilar mellan 1966-1971 var det Tommy Brorsson som regerade. Han vann båda racen. Lennart Bengtsson kom tvåa i första och trea i andra medan Sören P Christensen gjorde tvärtom. Axel Ekman rullade i chikanen.

I klassen för bilar mellan 1972-1981 var det dansken Lars Andersen som stod i pole med sin Porsche. Han tog starten i första racet. Anders Berger, som startade från femte rutan, tog andraplatsen. Det var som vanligt tät och spännande racing. Erik Berger tog sig upp genom fältet, ända upp till andra plats bakom Mikael Östberg, som övertagit ledningen från Andersen. Robert Paulsson körde av efter chikanen och blev stående på ett farligt ställe, varför man rödflaggade heatet som startades om och kampen fortsatte. Östberg vann före Erik Berger och Lars Andersen, men Berger blev tilldömd tjuvstart. Andersen blev därmed tvåa och Tomas Hall kom trea. Andra racet blev lite lugnare. Östberg ledde från start till mål med Andersen och Anders Berger bakom sig.

Sports 2000 avrundade tävlingshelgen. Joakim Bergman startade i pole, men fick se sig slagen i båda heaten av unge Johan Lindbrandt. Jan Hellberg kom trea i första racet och Lars ”Vegas” Johansson kom trea i andra. För Håkan Holmberg blev tyvärr årets avslutning precis som i fjol, dvs han körde in i räcket längs rakan och tvingades bryta.

Närmast på programmet för RHK-förarna är avslutningsfesten i Karlsborg den 7-8 november.

Här är poängtabellerna för 2009: KLASSVIS   TOTALT

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se